Kampen mot HIV i Uganda

Lyantonde hospitalI Uganda dör 31 000 människor varje år till följd av att ha blivit smittade av hiv. Kunskapen om sjukdomen är låg och stigmatiseringen hög. För människor i isolerade områden på landsbygden är resan för att få medicin ofta lång och krävande. Med hjälp av Farmacevter utan Gränser har hiv-drabbade fått politiker att ta sitt ansvar och antalet patienter som använder medicin har ökat markant.

Vi befinner oss i Lyantonde, huvudort i Rakai-distriktet, ungefär fyra timmar sydväst om Ugandas huvudstad Kampala. Lyantonde ligger i direkt anslutning till Trans-African Highway, en viktig transportled för många Östafrikanska länder. Här transporteras alla typer av varor man kan tänka sig; bananer, levande djur, bränsle, läkemedel.

Men längs transportleden färdas också virus. Prostitution är utbrett i Lyantonde och många chaufförer som stannar till för natten kombinerar rasten och vilan med ett besök på någon av stadens inrättningar, där det sprids hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Sjuka stigmatiseras

Cirka 1,5 miljoner människor i Uganda bär på hiv. Flest drabbade återfinns längs Trans-African Highway och i fattiga och isolerade delar av landet. Många hiv-patienter vittnar om hur svårt det är att transportera sig till de sjukhus som idag tillhandahåller läkemedlen.

Smittan är dessutom förenad med en rad psykosociala problem, utöver de medicinska. Stigmatiseringen är högre i Uganda än i många andra samhällen. Många sjuka utesluts både från sin familj och sin by, och kan inte leva ett fungerande liv.

Farmacevter utan Gränser har sedan 2007 arbetat i Lyantonde-distriktet med den lokala organisationen Rural Action Community Based Organisation (RACOBAO). Tillsammans har organisationerna utvecklat en modell för att angripa hiv-problematiken på ett långsiktigt och hållbart sätt.

Hiv-positiva har central roll i framgångsrik modell

En framgångsfaktor för projektet är att de hiv-positiva själva har en central roll i påverkansarbetet mot makthavare. De hiv-positiva har gått samman för att sätta press på politiker att göra behandling tillgänglig på landsbygden.

Och de lyckades. 2010 ackrediterade hälsoministeriet en första hälsocentral för hantering av hiv-läkemedel i distriktet. Sedan dess har antalet patienter som tar hiv-medicin ökat från 75 till 350 personer.

En annan nyckel till framgång är utbildning av hälsopersonal och stödpersoner. Stödpersonerna ger de hiv-positiva hjälp i det dagliga livet. De hämtar läkemedel och ser till att de tas regelbundet, hjälper till med transporter och ger mentalt stöd. Dessutom anordnas regelbundna gruppträffar där de drabbade tillsammans med stödpersonerna diskuterar hur det är att leva med hiv.


Hiv-patienten Grace Nalwadda visar medicinen hon fått tillgång till.

"Nu ser vi oss själva som vanliga människor"

Genom träffarna har de hiv-positiva format nätverk som gemensamt sparar pengar för att kunna starta mindre affärsverksamheter. Verksamheterna sträcker sig från att odla egna grönsaker till att hyra ut plaststolar och partytält till närbelägna byar.

De hiv-positiva vittnar om att stödet i gruppen och det gemensamma arbetet stärkt dem och ändrat deras självbild. De ser inte längre sig själva enbart som sjuka utan som vanliga arbetande människor. De berättar att deras nätverk har blivit en stark röst i samhället för de som drabbats av hiv och att de vill hjälpa fler sjuka att få möjlighet att leva ett normalt liv.

Erfarenheterna från projektet i Lyantonde är så goda att Farmacevter utan Gränser med stöd av Forum Syd sedan några år tillbaka använder modellen i grannprovinsen Sembabule. Kampen mot hiv i Uganda är långt ifrån avslutad – detta är bara början.

Forum Syd stöttade detta projekt med 426 000 kr under 2015. Läs mer om projektet på Farmacevter utan Gränsers hemsida.

 
Updated: 2016-09-23